sofia källgren

Bilder från utsikten får ni vänta på =D och det är det värt för bygget heter ju inte Sathorn Saint View för ingenting

Att strosa runt i Bangkok ar lite annorlunda an de vanliga veckorundan i Jakan centrum, har finns mycket mer och till ett mycket battre pris.

Just nu sitter jag pa ett internet cafe och dricker en latte, ni tror nog att jag har en massa shoppingpasar har med mig, men faktiskt inte! Ibland racker det med att bara titta (det ar sant), jag kanner mig inte ens frusterad over att jag inte hittat natt.

Pavag till stan fick jag sallskap av min trevliga amerikanska granne, men stan gjorde jag sjalv (harligt att ha vant sig vid alla blickar sa jag kanner mig inte alls obekvam att ga sjalv, lika avslappnat som hemma).  Jag har gjort MBK, Siam Paragon, massa sma butiker och vandrat pa gatan dopt av Emy, Ida och mig namligen "Botoxgatan"

I kvall blir det bio pa Siam Paragon och sen hem, fast vet inte om jag vill dit...min granne gjorde namligen misstaget att informera mig om att han haft en baota stor spindel hos sig, men har och allt!!! Uuuuu! Kan inte ens tanka pa det.. Maria du forstar sakert min angest mer an nagon annan! Hur ska jag kunna sova??? Jag tror faktiskt, utan att skoja, att jag skulle kunna fa ett riktigt nervsammanbrott om jag sag en pa mitt rum.

Ni ska fa bilder fran mitt rum senare idag, forhoppningsvis utan spindel!

Inget mer sånt =D (tur att Hanna hade bra tålamod med mig)

Kom precis hem från Bianca och Mia, som lite oplanerat fick massa gäster och då ställdes det till med fest! Det var en härlig blandning av människor från olika kulturer och länder, nu är klockan 03.15 här och jag sitter i sängen och ska snart sova.

Trodde inte att jag skulle palla så länge med tanke på att jag går på medicin som kan göra mig sömnig, men den verkar ha motsatt effekt på mig =D Höjdpunkten på festen (vet inte om några andra än svenskarna skulle hålla med) var att svenskarna hade med sig glögg, russin och mandlar och vi fick då smaka lite på julkänslan ni alla förhoppningsvis haft och har därhemma.

Konstigt det där, jag gillar inte glögg så mycket när jag är hemma i Sverige men bara för att tillgången är minst sagt begränsad känns det mycket roligare att få smutta på den varma drycken. Man skulle kunna säga att ordspråket "man vill alltid ha det man inte kan få" stämmer in gandka bra.

Imorgon tror jag att det är dags att visa lite av mitt nya boende, eller vad tycker ni?

Sov Gott Sverige!

Jag blev varken besviken eller glatt överraskad, rummet är helt okej, receptionslobbyn mysig, gymmet sisådär och poolen som jag förväntat mig.

När jag åkte från Bianca och Mia hade taxichauffören lite svårt att hitta och han slingrade smågata upp och ned, ibland satt jag med hjärtat i halsgropen när vi körde igenom slumområden och tänkte "är det här så kan jag redan nu ringa mamma och säga bye bye". Området som hotellet faktiskt låg på är okej, men inget att jubla över. Det tar cirka tio min att promenera till BTS stationen och kanske fem minuter till några matställen. Hade hoppats på lite mer liv och rörelse kring området. Kommer ta lite kort med min webcam sen så ni får se, speciellt min fina utsikt -den bilden är värd att vänta på!

Jag har hunnit iväg på besök på ett bra mycket lyxigare byggnad, Bumrungrad Hospital. Jag fick efter två läkarbesök medicin mot min öroninflammation, igen, men här tror jag verkligen att dom vet vad dom gör. Sjukhuset är i topp skick och är finare än något hotell jag bott på, sen så fort man ska till en annan våning får man eskort och så bjuds det på vatten, juice med mera. Att du dessutom kan få en specialisttid på en gång utan förbokad tid tycker jag var toppen, tyvärr syns ju allt detta på räkningen också!

När jag satt där, halvdåsig och hängig tittandes omkring mig på alla dessa människor, den fina inredningen med mera gick tankarna till mina burmesiska vänner i Phuket men även till alla andra burmeser och deras situation här i Thailand (inte för att den är bra i Burma). Där de inte ens har möjlighet att besöka de enklaste sjukhusen när de blir sjuka eller råkar illa ut. För när de inte har någon laglig rätt att befinna sig i Thailand, än mindre jobba här  har de inte heller någon rätt till sjukvård. Om ni vill läsa mer om burmesernas situation i deras hemland och i Thailand kan ni gå in på  www.burmakommitten.org

God natt Sverige!

God Jul på er! Hoppas ni får en toppen dag och afton, kommer joina familjen och deras middag och mys över webcam ikväll. Jag hoppas på att bli placerad på bordet eller någon annanstans där jag har bra översikt =D

Här i Bangkok är det varmt och solen skiner, vi var upp klockan 07.00 imorse för att bege oss till svenska kyrkan i god tid. Å va mysigt det var där! Svenska kvinnor och tanter som lagade mat och ett hus som luktade som hemma i Sverige. De hade även en liten butik med svenska goa saker så som Marabou choklad, kaviar, knäckebröd med mera. Hur som helst så fick vi ordna med dukning och lite annat, och efter det beställde vi –wait for it… wait for it….

EN LUSSEBULLE!!

Mmm mmm mmm, de var gott de =D

Nu är vi återigen hemma och Bianca har städat hela lägenheten medan jag simmat och gymmat och Mia har varit på massage. Vi inväntar att klockan ska bli 15.00 för då ska vi tillbaka till kyrkan för att inta julbordet. 450 bath kostar det och då kan man undra om de i den beräkningen förväntade sig att en Källgren ska komma på besök?

Sen fick jag två julklappar, inköpta av en hemlig beundrade som verkade veta exakt min smak och storlek....jag tror hon heter So ;-)

Idag var alltså min sista dag på Phuket, å jag började dagen med att aldrig avsluta gårdagen =) jag sov ingenting som i nada, nothing! Var egentligen inget planerat men i takt med att natten byttes mot dag blev det en del av en uttänkt och utomordentlig plan, en plan för att kunna sova djupt under alla dessa 17 timmar på bussen till Bangkok!

Alla planer går inte som man tänkt, och i skrivandes stund sitter jag på bussen –trött men sömnlös!

Apropå planer som inte går enligt planerat gick inte Hannas plan (i dubbel bemärkelse) som det skulle från Bkk. Etihad var försenad och Hanna med sina åtaliga byten runt om i världen innan slutdestinationen i Sweden fick byta till Qatar och bytte sedan i Doha för att ta ett plan direkt till Stockholm. Fick precis ett samtal från Honey Hanna och hon är hel och välbehållen om än väldigt frysen stationerad i Stockholm nu.

Så tillbaka till min natt som började med en massa snack med mamma över internet, sedan efter caféet jag satt på stängde började jakten på nästa internetcafé. Det tog ett tag innan jag fick inse att jag var tvungen att gå på dyra Starbucks. Fattar inte café tar betalt både för det man ska äta och WIFI!

Väl hemma packade jag omsorgsfullt om min slarviga packning och städade fixade med lite kort och så. Hade också en del samtal med stackars Hanna som satt på Bangkoks flygplats och väntade ut tiden.

Vid 07.00 bestämde jag mig för att göra morgon och sista dagen på Phuket blev fullmatad med..

· Frukost på franska caféet -å ja det blev en pepparkaka också =D

· Framkallning av lite kort på strandgrabbarna, matmamman och vår tvättkvinna/resebokare

· Tillbaka på rummet, checkade jag ut. Å fick trots överenskommet pris på 400 Bath den sista natten gratis av vår hyresvärd –TACK!

· Promenerade ner till stranden och pratade av mig lite nervsjuka inför resan, och lämnade kort som vi tagit på dem. De fick också hjälpa mig att skriva en hälsning på Thai bak på korten på vår matmamma och tvätt/resebokares kort. Sedan blev det de jobbiga hejdå, men jag tacklar det alá thaistyle –med ett leende på läpparna!

· Sedan fick jag ta moppe taxi hem, för nu var det lite bråttom. Jag åt mat hos matmamma och gav henne kortet och fick säga hejdå till hennes goa mat, henne själv och hennes man!

· Sen gick jag ner till vår tvättkvinna/resebokare som jag ställt mina grejer hos och som jag också bestämt att jag skulle bli upphämtad hos. Minibussen var sen så vi satt och snackade ett bra tag innan det var dags, å så var det de där jobbiga hej då igen!

· Fast egentligen är det ju: syns senare!

· Åkte minibuss till Surat Thani, det var en svettig och kissnödig resa och jag var sååå trött! Jag satt längts fram men vaknade av några -oj, -åå när mitt huvud med jämna mellan rum verkligen flög åt sidan när jag plötsligt somnade och snabbt vaknade igen. Detsamma gällde för andra kroppsdelar som min arm som bara –kabam! Flög ner åt sidan i samma stund som jag slocknade..och vaknade igen! Allt var i väldigt ryckiga, snabba rörelser och därav (antagligen) också ljudeffekterna från mina medresenärer. Nu kändes det att det var över 24 timmar sedan jag sov! Kroppen levde ett helt eget lite pinsamt liv.

· I Surat Thani flög boskaps klisterlappen på, där stod det Bangkok. Min tanke var åh nooo! Vi forslades runt på två ställen innan vi kom på den riktiga bussen. Tur att jag hade sällskap av två trevliga fransmän, fyra svenskar och en Iranier i 40 års åldern som envisades att bära mina väskor. Han var underhållande också =D Han lekte kulspruta på släpet vi åkte på, pratade glatt med oss men förstod hälften av allas engelska varav vi förstod ungefär lika mycket av hans. Som när jag upprepande försökte fråga “How long time does it take to go to Iran?” och fick det återkommande svaret tillsammans med ett lyckligt leende ”Yes I travell alone”

· Så nu är jag på bussen och har cirka 4 timmar kvar till Bkk. (Fast inlägget kommer publiceras senare)

Jag är redo att se Bangkok från sin bästa sida!

See you later alligator