sofia källgren

Pla, Mia och jag

Han jag vann whiskeyn med

 

En svensk, Emy, Pla, Mia, jag och Jade

Antar att Hanna star for min hoga statistik just nu, i vantan pa uppdatering sa det har korta inlagget ar for dig =D

Har inte traffat natt folk an forutom var tvatt/radgivar/utflykts tant, knogforstoraren som jobbar for Seduction och en annan manniska som jag kande igen som hejade glatt som jag inte kan placera.

Tanker pa min lilla Honey nar jag gar pa gatorna har i Patong och snart ska vi ner till stranden sa du far hora mer sen =D

Kommer halsa alla fran dig!

Stoooor Kram

Sag deras sma ansikten genom fonstret vid receptionen igar -Lycka! Min mamma och lillasyster, tank vad glad man kan bli att fa se de sma terroristerna!

Efter en god natts somn ska vi HIT THE BEACH NOW!!

Pratade med min käre mor och syster igår och kan försäkra er om att jag inte är ett dugg ledsen över att jag möter dem här nere och slipper ta hela resan med dessa nervsjuka människor!

 

Mamma är hysterisk som vanligt innan hon ska iväg, och nu har Maria också en fullt utvecklad resesjukdom! Både jag och Maria får ta oss tid att tacka mamma för det när vi är på Phuket =D

 

Sen att de båda har cirka 1,5 timmar på sig att byta plan i Bangkok gör ju inte saken roligare eller inte för dom i alla fall, det skulle nog vara ganska roligt att få iaktta det hela –Maria och mamma hysteriskt spingandes på Bangkoks flygplats, lilla Maria orolig till max och mamma hysterisk och aggressiv! Skulle ha velat se dom förra året då de var i färd med samma rutt bara det att vintertids omställningen skedde när de var i luften vilket mamma missat så de trodde att klockan var en timme mer än vad den egentligen var när de landade och skulle byta flyg, jag tror faktiskt att Maria kan ha fått men för livet efter från detta.

 

Jag vet ju att resan kommer gå bra, bara det att nerverna på mamma är utanför hennes kropp och det e nog detsamma för Maria.

 

 

Nä jag avrundar här med en lyckoönskning till resenärerna –Trevlig resa!

 

Så gårdagen skulle förgyllas med Valentines day filmen och en god middag, men för det första blev det en sen morgon –vaknade till liv långt efter det att tuppen gal! Så bar det in till stan där jag, Jade, Pbla, Panda och Greg vandrade kring i den fina delikatess butiken på centarl world å där fanns något för griniga jordgubbs inhandlare (har sålt jordgubbar som ung och det finns en hel del damer som gillar att klämma, lukta, vända uppochner på asken och gnälla över hur jordgubbarna ser ut, luktar och känns) Denna ask med jordgubbar såg ut som jordgubbar som skulle kunna komma från himmelriket och de kostade där efter också -700bath!

 

Någonstans här i mellan passerade vi en nudelsoppe automat som bara måste fotas! Undra om en sådan automat skulle gå runt hemma i Svea land?

 

Efter delikatess rundan blev det bio, jag fick slåss med nävar och klor för att vi skulle se Valentines day och jag vann faktiskt men den gick så sent så det fick bli Percey Jackson the Lightning theif. Ville verkligen inte se den, men med mina extremt låga förväntningar fick jag bli glatt överraskad, jag blev inte helt såld men den var okej.

 

 

Igar var jag, Mia, Jade, Pbla, Greg och en massa andra roliga manniskor pa partaj pa Glow. Det var ett singelparty dar man fick ett nummer i entren och sen sa skulle man leta upp vem som hade samma nummer som du, och vikinga vinnare som vi ar var det jag och Mia som kammade hem forsta och andra pris (tillsammans med den manliga respektive som vi letat igen) Aaaa! Sa kul att vinna, sen att priset var en flaska whiskey som jag inte ville ha en droppe av ar en annan sak. Jag fick istallet den roliga aran att springa runt och bjuda folk pa drinkar, a da blir man ju latt popular ;-)

Mycket bilder kommer sen, invantar ett mail fran mia med captions fran natten.

A i overmorgon ar dagen, the day! Mamma och Lillen kommer!!

Jaha nu är den snart här igen alla hjärtans dag, en dag som jag faktiskt aldrig brytt mig om vare sig jag varit i ett förhållande eller inte. Men trots detta så sitter jag här med en ny klänning i påsen brevid mig, en alla hjärtans party klänning även om jag inte bestämt mig om jag ska gå eller inte på "dagen före alla hjärtans dag singelparty"

Vad velig jag har blivit!

Hur som helst, Karin min unga vän jag förväntar mig fortfarande att se dig nere i Phuket när jag kommer dit! Så vi syns visst snart ;-)

Å mamma jag är glad att min velighet roar dig =D

Å Hanna, uppdatering från vår ö kommer snart ska du se!

Kram kram

Såhär gör du om du vill stödja denna organisation som enbart drivs med hjälp av donationer, ni kan läsa mer om deras verksamhet i tidigare inlägg om besöket jag gjorde där. Det som bör tillgäggas är att de som bor där inte bara är blinda barn utan även synskadade eller de med andra handikapp, då namnet på stiftelsen indikerar på att stödet enbart är för blinda.

Du kan donera genom ett personligt besök eller genom att överföra pengar, alternativt går det även att posta men det kanske inte känns så säkert.

Såhär gör du

• Överför till någon av dessa banker och konton:

Bangkok Bank-Ramintra branch
The Christian foundation for the blind in Thailand
Savings account 187-050-438-6

Krungthai Bank-Ramintra branch
The Christian foundation for the blind in Thailand
Savings account 060-1-10245-2

Siam Commercial Bank-Ramintra branch
The Christian foundation for the blind in Thailand
Savings account 076-1-04908-8

Faxa sedan inbetalnings kvittot med namn och adress till (0066) 02-9436235 eller ring 02-510 4895, 02-510 3625 så skickar de kvitto på inbetalning till dig.

• Skicka pengar:

The Christian Foundation For The Blind In Thailand
21/13 soi ramintra 34, ramintra rd, taraeng, bangkhen
Bangkok 10230

Skicka med namn och adress så kommer kvitto att skickas till dig.

Det ma ga flyg, tag, bussar och bilar fran Bangkok mot Phuket men anda sa har det varit svart for mig att ta mig harifran -Jag ar fortfarande kvar MEN ska aka ner pa morgonen pa tisdag for da kommer mammasen och lillen.

Jag skulle tro att bara de tre orden klingar negativt i mångas öron, till och med jag som är 25 har för länge sedan börjat fått åldersnojor och överallt i samhället blir vi överösta med lösningar på att stoppa denna process.

 

Men en sak slog mig när jag var i Kambodja och iakttog barnen på gatan – att åldras är ett privilegium! Att få se dagen gry och få vara med om nästa, de finns de som inte har en tanke på åldersnojor utan varje dag handlar om att överleva. -Att noja om åldern är ett motsägelsefullt lyxproblem.

 

För det handlar ju om att leva och att få överleva och det är ju det vi gör när vi blir äldre vi får turen att vara en av dem som överlever och varje stund av detta är värd att ta till vara på utan att hetsa över vad det också innebär; att vi blir äldre.

 

Att bli äldre är en gåva, ta tillvara på den och var tacksam!

 

 

Gissa vart jag är? Ja inte är jag i Phuket i alla fall, jag är fortfarande i Bangkok. Är för trött för att förklara så jag tar det kort

 

-bokade flyg, väntade på sista bekräftelsen på bokning där jag skulle bo för ett kanon bra pris

-fullbokat, fanns bara rum från den 12:e

-sökte som en galning, fanns två alternativ asdyra äckliga rum eller billiga dorms

-jag bestämde mig för att stanna, och ha kvalitetstid i Bangkok i några dagar istället för att hänga på ett dorm i phuket.

 

Så här är jag =) Har hunnit träffa Mia en gång till också och sagt hejdå en tredje gång haha

Haha, det blev verkligen ett ”syns senare” till Mia i förrgår för vi hängde tillsammans på Fashion Island redan igår =D Vi gjorde de vanliga shoppade lite, fikade, snackade och hade som vanligt riktigt trevligt! Det som skiljer gårdagens shopping/stan häng från andra gånger är att vi yrade runt en hel del, Fashion Island är ett ställe att öva upp lokalsinnet på må jag säga. Jag har varit där många gånger nu men det tog mig en förmiddag att hitta till ett café jag sett förra gången jag var där, men de e ju bra motion. Vi avrundade dagen ganska sent och fick då säga hej då igen, tur att jag kan följa Mias äventyr över bloggen i alla fall! De där med bloggar är ett mycket genialiskt påhitt för människor som reser en hel del, man kan ta del av sina vänners och släktingars liv och deras vardag även om man inte är i samma stad eller land. För min del innebär det också att jag besparar mig själv från miljooooner frågor och upprepning av desamma från min underbara, nyfikna och omtänksamma mor som älskar att vara uppdaterar på vad som händer runt omkring mig. Jag skulle tro att hon är min trognaste läsare och kommentator på min blogg, så då kommer hon med stor sannlikhet att läsa detta så då passar jag på att säga – Älskar dig mamma, du är världens bästa!!

 

Sen är det ju andra älskade vänner och släktingar som läser på bloggen också, och jag är glad att kunna dela med mig av vad som händer här borta! För er läsare som inte har blogg kan jag ju tycka att det är lite orättvist, jag vill ju också på ett enkelt sätt kunna ta reda på vad som händer mer er därhemma eller vart ni nu än är –Så starta en blogg vettja ;-)

 

Oj, nu svävade jag iväg i blogg filosofier, åter till gårdagen! Jag och Jade gick och åt indisk mat igår, jag fick äran att introducera honom till de fantastiska rätterna Indien har att erbjuda –och jag tror att han är hoked! Jag hade med mig en flaska vin, man nämligen ta med sin egen alkohol till restauranger och klubbar här ibland får man betala en liten summa för att korka upp men ofta är det gratis. Jag hade valt ett thaivin och det fick jag ångra bittert även om det smakade sött ;-) nä det här thavinet var inget höjdare det smakade knappt som vin! Så efter middagen gick vi för att ta ett glas någon annanstans, vi hamnade på ett mysigt ställe där vi hängde för två glas och en massa snack innan vi avrundade kvällen.

 

Det var min sista dag i Bangkok för den här gången

 

Just nu är jag på ett Café och dricker kaffe (känns som jag alltid skriver det) och surfar och filosoferar. Kanske kommer det nått djupt inlägg här snart =)

Igår var jag och Mia och såg Brothers, den var överraskande bra och gripande! Innan bion satt vi och drack kaffe, snackade, läste och surfade. Efter bion var det dags att säga hej då =( och eftersom Mia är på resande fot när jag besöker Bangkok på hemvägen vet vi inte riktigt när vi ses nästa gång, de e så jobbigt med hej då även om jag vet att det egentligen är syns senare.

 

När väl hejdå ritualen börjat (även om det är dagar före avresa) förbereder sig mitt psyke och min kropp på att det snart är dags att resa på sig och åka. Det kallas resfeber! Men det är också mer än så, det är en psykisk förberedelse för att lämna många underbara vänner och en förberedelse att lämna en stad som jag kommit att fattat tycke för. Men fram tills avgång försöker jag så gott det går att hålla alla ledsna tankar på avstånd och det går bra man ger sig dann på det =D

 

Så framför mig har jag ett efterlängtat återseende, med tre underbara veckor med mamma, Maria, Öznur och hennes mamma TJOHOO –Snart är ni här! Efter det är det blir det en kortis i Bangkok, och en nästan lika kort kortis hemma som kommer dedikeras till nära och kära samt till svensk mat och andra delikatesser. Sedan mina vänner bär det av till Kreta för att jobba som reseledare fram tills november. Det här är min plan de kommande månaderna, inte fy skam!

Men nu, nu ska jag njuta av den här dagen!

Kraften bakom klubben Lancer ex club (www.lancer-exclub.com) Jade använde igår sitt inflytande på sina medlemmar på ett exemplariskt sätt när han sammanfogade medlemmarnas ekonomiska resurser för en insamling till The Christian Foundation For The Blind In Thailand.

 

Det hela organiserades självklart inte igår utan har planerats sen en längre tid tillbaka och igår var dagen inne. Först möttes alla som kunde komma på en parkeringsplats för att fota bilarna, snacka bilsnack, lyfta på huven. Inget som tillhör min vardag men man måste väll vara öppen för allt hehe.

 

Händelsen för dagen för min del och de andras var nog inte bilspaningen utan besöket på The Christian Foundation For The Blind In Thailand. Där vi fick lämna över både den kontanta gåvan och en del grejer som vissa hade med sig så som backar med sötsaker, påsar med klubbor stora säckar ris med mera. Vi fick också träffa några av barnen som bor där som alla var nyfikna och ville gärna prata. På den här skolan eller hemmet får barn mellan 1-15 år lära sig att leva med sitt handikapp som kan vara allt från gravtsynskadad till blind med en mängd andra handikapp.

 

Historien bakom organisationen började med att 40 blinda pojkar och flickor gick från en skola i Khon Kaen till Bangkok med bannern ”We still have hope” för att väcka allmänheten för de blindas rätt till undervisning, arbete och leva som andra medborgare. Inte att glömma är att denna rutt från Khon Kaen till Bangkok är på 450 Kilometer. Det här var 1985, och efter detta walkathon som de kallar det för fick organisationen mycket respons och kunde 1986 köpa ett hus för handikappade barn, där de i första hand tog sig ann barn från de överfulla kommunala institutionerna. 1988 kunde de utveckla boendet så att familjeliknande förhållanden kunde etableras med bungalows där tio barn och en husmor/lärare flyttade in. Organisationen förser barnen med utbildning, sjukvård, medicin och mat, de lägger också mycket energi på psykisk och fysisk rehabilitering samt träning för att barnen ska klara dagliga sysslor och bli självständig i så stor uträckning som deras handikapp tillåter.

Idag är det 50 barn på centret och de är helt beroende av allmänhetens stöd, vilket vi fick tillfälle att ta del av igår.

Med två närstående som är synskadade ligger det här än närmare om mitt hjärta och jag kände mig på grund av detta extra rörd av att kunna göra något för de här barnen, så att de ska kunna få ut så mycket som möjligt av sina liv och ta del av alla underbara stunder som livet kan ha att erbjuda.

Efter besöket på hemmet åkte vi till en fantastisk restaurangen Waterside, det var ett stort ställe uppbyggd på en sjö full med näckrosor. Där fanns öppna privata middagsrum, karaokerum, uteserveringar, karaokestugor med helglasade balkonger och middagsbord. Det var väldigt fint där och ett liveband spelade i mitten av den stora vackra smeten. När maten kom in, som självklart serveras i mitten av bordet så alla kan dela, fanns där på sidan av ett fat en liten söt potatismos klick! Bland en massa risälskare behövde jag inte slåss för denna lilla men ack så fantastiska lilla klick potatismos som var len som sammet, fluffig som ja nått riktigt fluffigt men ändå lite små klumpig som en underbar garanti för smaklökarna att det var gjord på riktiga underbara potatisar.

 

Nu åter till kvällens förlopp: Här satt vi i många timmar och njöt av god mat och trevligt sällskap, jag skulle gärna vilja säga att jag hade det supertrevligt men det är kanske inte så lätt när det är en massa bilsnack på thai –Jag har lite svårt att hänga med då :-P Uppfattade i alla fall att det var ett gäng trevliga grabbar som var lyriska över att äääntligen få träffa de andra klubbmedlemmarna och snacka om det de gillar bäst.

Jag kommer att publisera kontaktinformation till CFBT och hur man går till väga om man vill stödja dem i kommande inlägg för jag har tyvärr inte tillgång till den informationen just nu.

Tummen upp för Jade, Lancer ex club med alla medlemmar och The Christian Foundation For The Blind In Thailand!

Ris, bröd, klubbor, vatten, mjölk med mera som de gav till CFBT

& kvittot på gåvan på 24200bath, inte dåligt!

 

Lancer ex gänget

 

Waterside restaurangen

Sitter just nu och njuter av en muffin för hela 10 bath det vill säga 2kr =D Så muffinsar är då inte att förakta även om det bara blir två sådana i Sveriget för en 200batting hehe

Hur som helst, jag är nyss hemkommen från en bilklubbs möta/välgörenhetsmiddag. Som både var intressant, roligt och tråkigt men jag är faktiskt för trött för att skriva om det nu så ni får höra mer om det imorgon.

God natt på er!

Så nu är det ner till Phuket och förvarna alla att spanarn och lill huve snart våldgästar ön i år igen!

Jag äter då nästan allt här i Thailand å det med god aptit! Jag gillar nudlar, ris, chili som bränner och nästan all form av matvagns mat som går att få tag i här nere. Tack vare att jag tycker om så mycket av vad Thailand har att erbjuda i matväg kan jag variera mig mycket, och kanske är det därför jag sällan har gravings för hederlig svensk mat.

MEN

När jag, och då tror (vet) jag att jag talar för fler än mig själv, är sjuk på något sätt finns bara svenska rätter i mitt huvud när magen kurrar! Jag skulle få lust att gråta om jag måste äta nudlar eller ris just nu, jag känner mig som ett litet barn men jag VILL INTE HA THAIMAT!

Jag vill ha:

-En rostad smörgås med hushållsost
-Ett kopp varmchocklad gjort på kakao och inte ett kilo socker
-Mammas paj
-Pappas alla rätter
-Hårdbröd med kaviar
-Yoghurt och tinade blåbär
-Havregrynsgröt

Min mage skulle säkert bli mycket snällare mot mig om den fick lite av det jag önskar mig mest just nu!

 

 

Storebror och Pappsen, här i gång med att göra morgon eller är det kanske kvällsfika...

 

En vecka uppe i Sundsvall med familjen, alla vänner coh pappas mat vore ju inte helt fel!

 

 

Sitter på ett Café eller snarare på en glassbar och surfar och dricker latte, jag har sällskap av Jade och hans kompis som fipplar med nån programmering eller vad det nu är…

 

So this is waz up in Bangkok today:

 

• Efter cirka 4 dagar med orolig mage börjar jag bli less –vad har jag gjort dig som får dig att agera på det här sättet! Antar att jag nu vet mer om hur Honeys vistelse i paradiset var ;-)

 

• Imorgon ska jag fika med min lärare och snacka massa skit och träna magmusklerna med flera sett av för mycket skratt!

 

• Apropå träning har jag skaffat ett 7 dagars pass på en NICE gym här i Bangkok, när jag säger NICE så menar jag NICE! Sauna, bastu, gratis fikahörn (tanken är att jag ska spendera tid på maskinerna och inte i fikahörnan!) och det är en kanon fin anläggning. Vad kostar kalaset då? Det kostar 0:- thailändska pengar =D Hade jag varit världens gulligaste Lilla Maria (för jag hoppas att hon inte gör så längre) hade jag lämnat över lite mynt och fått tillbaka samma summa bara för att jag vill ha nån växel tillbaka! Haha, ni kanske inte hänger med? –När Maria var liten och skulle handla glass och lämna över pengar till kassörskan själv för första gången sa kassörskan ”10 kr” Maria lämnar över en tia och några mynt, kassörskan säger ”Tio räcker” varav Maria kontrar med ”Ja, men jag vill ju ha pengar tillbaka också” –Klart man vill, när det är första gången man handlar själv!

 

Å snart får jag äntligen träffa lillen och världens bästa mamma!

 

Undra hur Maria gjorde med betalningen av den här glassen?

Både ser ju ut att njuta lugnt av glassen i alla fall...

Ja det kan man fråga sig...

Jag har sagt på måndag men när jag inser att en resa till underbara Phuket faktiskt innebär att jag måste lämna Bangkok, har noterna gått nått sånt här:

nää på tisdag...sen nä på torsdag sedan bestämt mig för fredag och nu lutar det åt måndag =D

Jag tror faktiskt att det blir på måndag, men melodin kan ju fortsätta det vet man aldrig!

 

Å Hanna promota min werther’s reklam bild så delar vi på inkomsten, det borde väll en smålänning gilla ;-)

 

 

Jag och Honey i Phuket