Jobbiga farväl...
veckan har varit ganska stressig men helgen avslutadade veckan med några underbara avslappnade dagar med sällskap av både vänner från Sundsvall och Stockholm, mina underbara släktingar och min familj. Å så hade jag turen att pappa kunde komma ner, för med hans flygrädsla finns det inte en chans att han dyker upp nere på Kreta. Jag är bra lyckligt lottad när det kommer till fantastiska vänner, släkt och familj!!
Helgen gav mig tid att varva ner, bara njuta och hämta kraft och kanske blev jag därför paff över mig själv när jag skulle till att säga hej då till Lars och det kändes som ett klot fastnat i halsen, avresan kändes inte längre så overklig och har man så underbar familj, släkt och vänner som jag har så blir det ounvikligen jobbigt att säga hej då.
Gårdagskvällen spenderade jag och Maria i soffan i ett förösk att gör kvällen så lång som möjligt, tillslut hann tröttheten ikapp oss och efter att ha format as snygga ögonbryn på henne med pincett, sax och borste somnade vi.
Morgonen innebar trötta tårfyllda ögon och ett mycket jobbigt hej då till världens sötaste tjej som var ledsen och världens mamma som följde mig till stationen. Nu finns bara en sak att göra -tänka positivt, fånga det underbara i dagen och planera inför när vi ska ses igen! och framför allt så blir det många H.O;s, det är min och Marias defenition av träffar över msn med webcamen där vi inte bara behöver prata utan där vi också bara kan umgås och "hänga" så som man kan göra när man träffas på riktigt (H.O. står för hang out) hihi!
Ja som du förstår så saknar vi dig jättemycket. Igår när du åkte så blev det en jättelång dag men jag tvingade mig själv att ej lägga mig förrän kl 21.00. I dag har jag jobbat men ledig i morgon. Jag har läst ditt inlägg om flygresan så jag ska kommentera den också. Storkramar