sofia källgren

Idag var alltså min sista dag på Phuket, å jag började dagen med att aldrig avsluta gårdagen =) jag sov ingenting som i nada, nothing! Var egentligen inget planerat men i takt med att natten byttes mot dag blev det en del av en uttänkt och utomordentlig plan, en plan för att kunna sova djupt under alla dessa 17 timmar på bussen till Bangkok!

 

Alla planer går inte som man tänkt, och i skrivandes stund sitter jag på bussen –trött men sömnlös!

 

Apropå planer som inte går enligt planerat gick inte Hannas plan (i dubbel bemärkelse) som det skulle från Bkk. Etihad var försenad och Hanna med sina åtaliga byten runt om i världen innan slutdestinationen i Sweden fick byta till Qatar och bytte sedan i Doha för att ta ett plan direkt till Stockholm. Fick precis ett samtal från Honey Hanna och hon är hel och välbehållen om än väldigt frysen stationerad i Stockholm nu.

 

Så tillbaka till min natt som började med en massa snack med mamma över internet, sedan efter caféet jag satt på stängde började jakten på nästa internetcafé. Det tog ett tag innan jag fick inse att jag var tvungen att gå på dyra Starbucks. Fattar inte café tar betalt både för det man ska äta och WIFI!

 

Väl hemma packade jag omsorgsfullt om min slarviga packning och städade fixade med lite kort och så. Hade också en del samtal med stackars Hanna som satt på Bangkoks flygplats och väntade ut tiden.

 

Vid 07.00 bestämde jag mig för att göra morgon och sista dagen på Phuket blev fullmatad med..

 

· Frukost på franska caféet -å ja det blev en pepparkaka också =D

 

· Framkallning av lite kort på strandgrabbarna, matmamman och vår tvättkvinna/resebokare

 

· Tillbaka på rummet, checkade jag ut. Å fick trots överenskommet pris på 400 Bath den sista natten gratis av vår hyresvärd –TACK!

· Promenerade ner till stranden och pratade av mig lite nervsjuka inför resan, och lämnade kort som vi tagit på dem. De fick också hjälpa mig att skriva en hälsning på Thai bak på korten på vår matmamma och tvätt/resebokares kort. Sedan blev det de jobbiga hejdå, men jag tacklar det alá thaistyle –med ett leende på läpparna!

· Sedan fick jag ta moppe taxi hem, för nu var det lite bråttom. Jag åt mat hos matmamma och gav henne kortet och fick säga hejdå till hennes goa mat, henne själv och hennes man!

 

· Sen gick jag ner till vår tvättkvinna/resebokare som jag ställt mina grejer hos och som jag också bestämt att jag skulle bli upphämtad hos. Minibussen var sen så vi satt och snackade ett bra tag innan det var dags, å så var det de där jobbiga hej då igen!

· Fast egentligen är det ju: syns senare!

· Åkte minibuss till Surat Thani, det var en svettig och kissnödig resa och jag var sååå trött! Jag satt längts fram men vaknade av några -oj, -åå när mitt huvud med jämna mellan rum verkligen flög åt sidan när jag plötsligt somnade och snabbt vaknade igen. Detsamma gällde för andra kroppsdelar som min arm som bara –kabam! Flög ner åt sidan i samma stund som jag slocknade..och vaknade igen! Allt var i väldigt ryckiga, snabba rörelser och därav (antagligen) också ljudeffekterna från mina medresenärer. Nu kändes det att det var över 24 timmar sedan jag sov! Kroppen levde ett helt eget lite pinsamt liv.

 

· I Surat Thani flög boskaps klisterlappen på, där stod det Bangkok. Min tanke var åh nooo! Vi forslades runt på två ställen innan vi kom på den riktiga bussen. Tur att jag hade sällskap av två trevliga fransmän, fyra svenskar och en Iranier i 40 års åldern som envisades att bära mina väskor. Han var underhållande också =D Han lekte kulspruta på släpet vi åkte på, pratade glatt med oss men förstod hälften av allas engelska varav vi förstod ungefär lika mycket av hans. Som när jag upprepande försökte fråga “How long time does it take to go to Iran?” och fick det återkommande svaret tillsammans med ett lyckligt leende ”Yes I travell alone”

 

· Så nu är jag på bussen och har cirka 4 timmar kvar till Bkk. (Fast inlägget kommer publiceras senare)

 

 

Jag är redo att se Bangkok från sin bästa sida!

See you later alligator