sofia källgren

Jag blev varken besviken eller glatt överraskad, rummet är helt okej, receptionslobbyn mysig, gymmet sisådär och poolen som jag förväntat mig.

När jag åkte från Bianca och Mia hade taxichauffören lite svårt att hitta och han slingrade smågata upp och ned, ibland satt jag med hjärtat i halsgropen när vi körde igenom slumområden och tänkte "är det här så kan jag redan nu ringa mamma och säga bye bye". Området som hotellet faktiskt låg på är okej, men inget att jubla över. Det tar cirka tio min att promenera till BTS stationen och kanske fem minuter till några matställen. Hade hoppats på lite mer liv och rörelse kring området. Kommer ta lite kort med min webcam sen så ni får se, speciellt min fina utsikt -den bilden är värd att vänta på!

Jag har hunnit iväg på besök på ett bra mycket lyxigare byggnad, Bumrungrad Hospital. Jag fick efter två läkarbesök medicin mot min öroninflammation, igen, men här tror jag verkligen att dom vet vad dom gör. Sjukhuset är i topp skick och är finare än något hotell jag bott på, sen så fort man ska till en annan våning får man eskort och så bjuds det på vatten, juice med mera. Att du dessutom kan få en specialisttid på en gång utan förbokad tid tycker jag var toppen, tyvärr syns ju allt detta på räkningen också!

När jag satt där, halvdåsig och hängig tittandes omkring mig på alla dessa människor, den fina inredningen med mera gick tankarna till mina burmesiska vänner i Phuket men även till alla andra burmeser och deras situation här i Thailand (inte för att den är bra i Burma). Där de inte ens har möjlighet att besöka de enklaste sjukhusen när de blir sjuka eller råkar illa ut. För när de inte har någon laglig rätt att befinna sig i Thailand, än mindre jobba här  har de inte heller någon rätt till sjukvård. Om ni vill läsa mer om burmesernas situation i deras hemland och i Thailand kan ni gå in på  www.burmakommitten.org

God natt Sverige!